Levine den geniale språkdesignern

Gerald Weinberg

Det är omöjligt att börja en diskussion om psykologiska principer för programmeringsspråksdesign utan att minnas historien om ”Levine den geniale skräddaren”. Det verkar som att en man hade åkt till Levine för att få en kostym tillverkad billigt, men när kostymen var klar och han gick för att prova den så passade den inte alls på honom.

Gerald Weinberg

”Titta”, sa mannen, ”kavajen är alldeles för stor i ryggen.”

”Inga problem”, svarade Levine och visade hur han skulle böja sig framåt så kavajen satt bättre över ryggen.

”Men hur är det då med högerarmen? Den är tre tum för lång.”

”Inga problem”, upprepade Levine och demonstrerade hur man genom att luta sig åt sidan och sträcka ut sin högra arm kunde få ärmen att passa.

”Och hur är det med de här byxorna? Vänsterbenet är alldeles för kort.”

”Inga problem”, sa Levine för tredje gången och fortsatte med att lära honom hur man drar upp benet vid höften så att kostymen såg ut att passa, även om han haltade illa.

Utan att klaga längre, gav mannen sig iväg och traskade nerför gatan och kände sig lätt lurad av Levine. Innan han gått två kvarter stoppades han av en främling som sa: ”Jag ber om ursäkt, men är det en ny kostym du har på dig?”

Mannen var lite nöjd med att någon hade lagt märke till hans nya kostym, så han tog inte illa upp. ”Ja det är det”, svarade han. ”Varför frågar du?”

”Jo, jag är själv ute efter en ny kostym. Vem är din skräddare?”

”Det är Levine – lite längre ner här på samma gata.”

”Nå, tack så mycket”, sa främlingen och skyndade iväg. ”Jag tror att jag kommer att gå till Levine för min nya kostym. Han måste vara ett geni för att få en kostym att passa en krympling som du!”

Skulle det vara olämpligt att skapa en version av den här historien som heter ”Levine den geniale språkdesignern”? Det första problemet med att diskutera språkdesign är att vi inte vet svaret på den frågan. Vi vet inte om språkdesignerna är genier, eller om vi vanliga programmerare är krymplingar.

Generellt sett vet vi bara hur dåligt vårt nuvarande programmeringsspråk är när vi äntligen övervinner de psykologiska barriärerna och lär oss ett nytt. Våra standarder, med andra ord, håller på att förändras – ett faktum som måste beaktas fullt ut vid design av programmeringsspråk.

– Psykologi för datorprogrammering, Gerald Weinberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information

Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.

Stäng